Personakt

Stenkil

Kung av Sverige cirka år 1060-1066. Blev ca 36 år.

Född:omkring 1030.
Död:omkring 1066.

Sambo med Ingamoder Emundsdotter


Noteringar

Stenkil var kung av Sverige cirka år 1060-1066, född omkring 1030 och död omkring 1066. Hans namn härrör sig från kittel (inte kil).

Stenkils närmaste bakgrund är okänd. En kungalängd från 1200-talets Västergötland påstår att Stenkil var västgöte med anknytning till Levene, men den uppgiften lär sakna trovärdighet.

Sannolikt är nog ändå att han var av västgötisk härkomst och förutom att han var en "väldig bågskytt" var han mycket omtyckt i sin fädernesbygd. Vidare uppges att han var en from man och en kristendomens förespråkare, som troligen lät upprätta biskopssätet i Sigtuna.

Andra uppgifter om Stenkil säger att han tillhörde kretsen kring kung Emund den gamle och att han var gift med Emunds dotter. Adam av Bremen var emellertid osäker på Stenkils anknytning till Emund och skrev på ett ställe i sin krönika att han inte visste om Stenkil var Emunds nepos (syskonbarn eller möjligen barnbarn) eller privignus (styvson). På annan plats i Adams text kallas dock Stenkil Emunds nepos utan några reservationer.

När en ny biskopsdelegation ledd av biskoparna Adalvard i Sigtuna (senare också biskop i Skara) och Egino i Dalby några år senare ville göra ett nytt försök att missionera i Uppland, lyckades Stenkil sätta stopp för detta. Biskoparna ville bränna hednatemplet i Uppsala eftersom de trodde att hela folket då skulle omvända sig till kristendomen. Stenkil var själv kristen men lyckades få biskoparna att avstå från detta, eftersom han befarade att han skulle bli avsatt och de som omvänt sig skulle återfalla i hedendom.

Enligt Snorre Sturlassons Heimskringla stödde Stenkil den norske jarlen Håkon Ivarssons uppror mot Harald Hårdråde.

Hervararsagan berättar att Stenkil "blev sotdöd i Svitjod" ungefär samtidigt som den norske kungen Harald Hårdråde dog i slaget vid Stamford Bridge i England år 1066. Stenkil lär enligt en sägen vara begravd i Kungskullen i Levene, Västergötland.

Efter Stenkils död drabbades Sverige av inbördesstrider mellan två tronpretendenter som båda hette Erik, den ene kan möjligen ha varit Stenkils son. Hans mest betydande efterföljare på tronen blev dock sonen Halsten och man vet att åtminstone fyra senare svenska kungar härstammade från Stenkil, denna kungaätt kallas därför för den Stenkilska ätten.