Olof Rudebeck

Professor, botaniker och naturvetare. Blev 71 år.

Äktenskap med Wendela Lohrman (1637 - 1711)

Noteringar

Olof Rudbeck den äldre (1630-1702)

Icke blott såsom läkare, utan i många andra vetenskaper har Olof Rudbeck den äldre förvärvat ett stort namn. Alltifrån barndomen röjde han anlag, som ingåvo hans föräldrar stora förhoppningar. Också tillät dem deras förmögenhet att för den älskade sonens uppfostran göra allt, som den tiden ansågs för viktigt. Han var nämligen son av biskop Johannes Rudbeckius i Västerås och föddes just då konung Gustav II Adolf var på besök hos föräldrarna. Konungen själv bar honom också till dopet.

Rudbeck var blott 22 år gammal, då han för den mångkunniga drottning Kristina gjorde en anatomisk sektion och visade de så kallade vasa lymphatica, vilka han upptäckt. Han lät om denna sin upptäckt, vilken i den anatomiska vetenskapen gjorde epok, trycka en avhandling i Västerås; men denna ådrog honom en obehaglig skriftväxling med professor Thomas Bartholinus, som ville tillägna sig äran av upptäckten.

Drottning Kristina gav honom ett stipendium, varmed han avreste till Leyden, där så många av Sveriges utmärktaste läkare tagit den medicinska graden. Vid hemkomsten blev han antagen till medicine adjunkt i Uppsala, och några år därefter professor i fysik och botanik.

Det var Rudbeck, som anlade den botaniska trädgården och anstaltade om byggandet av en anatomisal. Hans verksamhet var rastlös, då han på allt möjligt sätt sökte befordra akademiens bästa. Den stora, oroliga anden i hans bröst sökte verksamhet i alla riktningar. Hans medbröder blevo likväl ofta sårade av hans iver, emedan han icke var nogräknad i sina uttryck till dem. Sedan han länge grälat och processat, avsade han sig alla förbindelser med akademien och inskrev sig såsom kontigentborgare under Uppsala stads jurisdiktion. Han avhöll sig flera år från föreläsningarna och arbetade förnämligast i botaniska trädgården.

Han utarbetade med sin sons tillhjälp ett stort verk, Campi Elysii eller Glysisvall, vartill 11,000 nitida figurer utskuros i träd. Första boken, som innehåller grässlagen, var redan tryckt, då den stora eldsvådan 1702 förstörde hela upplagan utom tre exemplar. Alla trädsnitten gingo förlorade. Fjärde delen av hans Atlantica eller Manhem blev vid samma tillfälle uppbränd. Detta senare arbete har i synnerhet frejdat Rudbecks namn.

Det var en djärv, en orimlig grundtanke, men utvecklad med en utomordentlig lärdom, som låg till grund för denna antikvariska fantasi, vari han ville bevisa, att Sverige var det urland, varifrån hela mänskligheten härstammade.

Rudbeck var en reslig man och hade ett stort huvud, varföre han också på skämt kallades storhuvudet. Han gick alltid svartklädd, i kappa och krage. Hans arbetsamhet var otrolig och hans tal blixtrade av infall. Det var hans grundsats, att ett lustigt föreställningssätt i synnerhet passade för ungdomen, varföre han också alltid hade ett talrikt auditorium.

Han var särdeles älskad av de kungliga, i synnerhet av Karl XI, som vid sina besök i Uppsala fägnade sig åt hans sång: ty Rudbeck hade icke blott en röst, vars skönhet och styrka väckte mycken uppmärksamhet till och med utomlands, utan han ägde också musikaliska kunskaper.

Hans härdighet var ovanlig. Han kunde svarva, smida, snickra och rita. Vid Karl XI:s kröning hade han bestyret om dekorationerna i Domkyrkan, samt anförde vid samma tillfälle musiken. Mekaniken, arkitekturen, fyrverkerikonsten och artillerivetenskapen hade han även studerat.

I sina senaste år, då han fått sin son till efterträdare i ämbetet, bivistade han ånyo, då det föll honom in, konsistorii sammanträden. Vid den stora branden 1702 uppklättrade den 72-årige gubben på taket av den Gustavianska akademiens hus och ledde, själv slangförare, eldsläckningsanstalterna, så att han räddade akademisalarna och biblioteket undan lågorna.

Han stördes icke i sin befattning av det bud, att hans eget hus med frukterna av hans livstids mödor, figurerna till Campi Elysii och fjärde delen av Atlantican, förstördes av elden.

Men tanken på enskild förlust kunde icke finna rum i en så stor själ som hans. Hans verksamma levnad upphörde icke långt efter denna tilldragelse.

Olof Rudbeck föddes i Västerås 1630. Föräldrarna voro biskop Johannes Rudbeckius och Magdalena Hysing. Han blev ordinarie professor 1660. Avled i Uppsala 1702. Gift med Wendela Låhrman, dotter av en borgmästare i Uppsala. Av hans fyra barn, är Olof Rudbeck den yngre utmärkt och tillhör Sveriges store män.

Källor